Nordens ark …. igen

Detta veckoslut var jag åter på besök på Nordens Ark i Bohuslän. Det var Elin och jag som hade en minisemester där. Eftersom vi tillbringade både lördag och söndag i parken kunde vi ägna mycket tid åt alla djuren. Lördag strövade vi runt och upptäckte hästarna, våtmarken, järvar, vargar och snöleoparderna.  Det var samma djurskötare som när vi var där förra gången som berättade livfullt och informativt om snöleoparderna. Att de kan hoppa 16 meter, att de har en lång svans där de förvarar reserver om det är så att det blir ont om mat. Inte så att de förvarar mat i svansen, men svansen fungerar som en slags depå.

Eftermiddagen tillbringade vi på Ekoparksleden, en 5 km promenad runt parken. Den skulle ta 2 timmar att gå, kunde man läsa i informationen på hemsidan. Tjena, 5 km på två timmar!! Det var just precis vad det gick åt att vandra 5 km, uppför och nerför, det var ingen lätt runda att gå. Jag kände av muskler som jag inte trodde att jag hade, och luften tog helt slut för mej ibland. Men vi tog oss runt, och det var väl värt besväret!!

Lördag kväll åt vi middag på Bella Gästis i Hunnebostrand. Elin åt en burgare som inte gick av för hackor, själv höll jag mej till risotto med getost från Dalsland.

Söndag började vi på lantgården på Nordens Ark. Här hittade vi de sötaste lamm man kan tänka sej. Ett tjugotal tackor med två lamm var, och det var ingen tvekan om vem som hörde till vem. Dels så var de märkta, men också kunde tackorna känna på lukten vilka som var just deras lamm.

Vid lunchdags var det i dag tigrarna som skulle få mat. Precis som hos snöleoparderna vankades det kanin. Djurskötarna hade hängt upp kaninerna i träden och tigrarna fick jobba lite (men bara lite) för att få ner maten. Dom var ganska loja och verkade inte speciellt hungriga.

Några bilder från helgens utflykt ..

Detta bildspel kräver JavaScript.

Snöööö

Nej, jag gillar definitivt inte snö. Vintern är inte min årstid. Våren, sommaren och hösten vinner med många poäng över vintern. Men – nu är det så att jag bor och lever i Sverige, där vi har fyra årstider, och i nuläget kan jag inte hoppa över vintern, hur gärna jag än skulle vilja.

Vintern, snö, trafikbekymmer, skotta snö, skrapa rutorna på bilen, halt på vägarna – kan räkna upp hur mycket som helst. Men jag måste erkänna att vintern har sina ljusa stunder i alla fall.

Här är några bilder från dagens promenader i ett snöigt Kärr med omnejd.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Gudrun och Per och Egon och allt vad dom heter …

Så drabbade oss då Egon i helgen. Stormen Egon, alltså. Ska jag vara riktigt ärlig så märkte jag ingen skillnad på blåsten i helgen jämfört med blåsten de föregående fem-sex dagarna. Jag tycker det har blåst ganska länge nu. Men helgens storm kom söderifrån och då känns den inte så mycket i mitt hus. Det är värre när det är ostliga eller nordliga vindar. Då blåser det rakt igenom huset, och det är omöjligt att få upp värmen.

Men så var det Egon som var på väg. Kanske bäst att gå och hämta lite ved ifall om att. Det vår då jag märkte att vindarna var hyfsat starka. För att komma till vedförrådet var jag tvungen att gå lite framåtlutad och hålla hårt i vedkorgen, annars hade jag inte kommit framåt. Desto lättare gick det att gå åt andra hållet, dvs när jag skulle gå in i huset igen. Då var det nästan så att jag flög framåt. Jag tog sikte på dörren och öppnade och stängde snabbt.

Natten var lugn, bortsett från att strömmen bröts några gånger. Söndag morgon när jag såg ut genom fönstret var det som om inget oväder hade dragit fram. Inga bortblåsta trädgårdsmöbler, inte ens fågelhuset hade flyttat på sej. Frampå dagen tog jag en tur i skogen för att se om några träd hade blåst ner. Några stycken hade väl vält, men överlag så hade skogen i min närhet klarat natten bra.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Oordning och ordning

Vissa dagar känns det som om ett virrvarr av tankar är igång samtidigt. Innan jag hinner tänka en tanke klart så dyker en annan tanke upp och sticker iväg åt ett annat håll. Ska jag ….? Undrar om ….? Kan det ….? Om jag gör så …? Jag som behöver ordning och reda …! Ungefär så här

Detta bildspel kräver JavaScript.

När jag egentligen vill att det ska vara så här

Detta bildspel kräver JavaScript.

Var sak på sin plats! Klar och tydlig väg, även om den inte är helt rak. Bakom det mörka kan jag skymta ljuset.

Skogen och havet

Bilder från en liten skogsdunge i naturreservatet Stensjöstrand söder om Falkenberg, en vacker spegling i tunn is, och fullmånen som lyser över skogen hemomkring.

I dagarna är det tio år sedan stormen Gudrun härjade i södra Sverige. Själv jobbade jag och märkte inget av stormen, jag bara märkte av åska och blixtar. Men många skogsägare fick se stora delar av sin skog som plockepinn efter stormens härjningar.


_MG_0663

_MG_0728

_MG_0746

Kan inte låta bli att publicera två bilder från ett blåsigt hav utanför  Steninge, söder om Falkenberg. Var där i helgen och är evigt tacksam att jag hade både tjockjacka och rejäla vantar på. Det blåste hårda vindar från väster.

 

_MG_0689

_MG_0651

 

Hanna har nybloggat om livet med Haddock.

Skogen

I höstas besökte jag Vårgårda fotofestival för första gången. Två fullspäckad dagar med bildvisning av gräddan av naturfotografer från Sverige, Norge och Danmark. När jag åkte därifrån var jag full av beundran för alla duktiga fotografer, men också full av inspiration för mitt eget fotograferande.

Den största upplevelsen var Mats Anderssons bilder, hans naturbilder som inte är landskap, inte makro, det är konstfoto.  Bilderna är inte färdiga och visar hur naturen ser ut, de är som skuggbilder, där jag som betraktare är med och tolkar. Helt underbara bilder!! Mats bilder kan man se på Abecita konstmuseum i Borås 27 februari – 17 maj.

Hanna och jag har bestämt oss för att under 2015 försöka hålla igång varsitt eget fotoprojekt. Jag har då valt att jobba med temat Min skog. Dels för att jag blev inspirerad av Mats Anderssons bilder, men också för att skogen är där jag bor. Jag hittar ofta inspiration i skogen, både till fotograferande och till att ta nya tag i livet. Skogen är hemma, helt enkelt.

Temat som Hanna valt är Livet med Haddock, ett projekt som hon i själva verket började med i somras när Haddock, dvärgschnautzern flyttade hem till Hanna och Emil i Lindome.

Framöver är planen att publicera minst en nytagen bild varje vecka. Jag börjar lite smått redan nu, fast då med bilder ur arkivet.

Juldagen var jag och hela familjen ute i skogen vid Jälmån och fotograferade. Motiven var skiftande med forsande vatten i Jälmån, fångade solglimtar i en annars mörk juldag, skogen med sin mjuka mossa. (Klicka på bilderna om du vill se större bilder)

 

Höst

En efterlängtad årstid, man kryper in i soffan, tänder ett eller flera ljus och det är helt ok att sitta inne nästan en hel dag. Om det regnar. Och det har det gjort i dag. Jag har varit ute ett par gånger, men blivit tvungen att dra mej inomhus när regnet börjat ösa ner. Hösten tillåter en att sitta inne nästan en hel dag. Det är helt ok att svaret på frågan ”Vad har du gjort i dag?” på hösten blir ”Ingenting!” Och det är vad jag gjort i dag – ingenting!!

Den här dagen har jag ännu en gång blivit påmind om att livet inte är oändligt, det kan sluta när som helst. En del människor lever länge, andra slutar sitt liv nånstans mitt i. När det än händer är man inte förberedd på det. I dagarna är det fem år sen min mamma dog. Hon var gammal, sjuk och hade levt sitt liv. I dag påmindes jag om att ett liv kan slockna när som helst. Det vet vi inget om. Trädens löv som faller om hösten och förmultnar och blir till jord.

Jag vill kunna se hur vägen framåt ligger öppen. Jag vill ha förmågan att se möjligheterna länge ännu.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.