Västkustens pärlor

I dag var det dags för ännu en utflykt med Ving.

Nu bar det iväg västerut, mot Garachico, Masca, Santiago del Teide och El Tanque bland annat. Garachico besökte jag första veckan på egen hand,  nu fick jag lite mer information om staden. Det var tidigare Teneriffas huvudstad, och den hamn man styrde mot när man seglade till Teneriffa. Staden är olycksdrabbad och har genomgått både jordskred, vulkanutbrott och till och med en tsunami så sent som 1987.

En staty har rests till minne av alla emigranter som lämnat ön, för att resa bland annat till Sydamerika. Den föreställer en person som drar resväskor efter sej. Men mitt i bröstet finns ett genomgående hål, eftersom man säger att hjärtat är kvar på Teneriffa.

Bananodling, eller odling över huvudtaget är den största sysselsättningen för människor i trakten. Bananen, som tillhör orkidésläktet, kom till Teneriffa från Guinea i Afrika. Ca 11 000 personer lever på bananodling, och man skördar året om. Potatis, den kanariska goda potatisen, odlas också här. Eftersom årstiderna inte växlar nämnvärt, det är 26-30 grader på sommaren och 20-25 grader på vintern (!), så kan man skörda potatis fyra gånger om året.

Japp, då börjar resan uppåt igen då!! Jag är höjdrädd!! Men i denna resa var inte höjden det stora problemet för mej. Jag återkommer om detta…. Det gick bra så länge mittlinjen på vägen var kvar. Efter ett tag så fanns det inte någon mittlinje längre. Då var vägen inte bredare än att två bussar kunde mötas med stor svårighet. Men – vägen var ju inte rak nån längre sträcka! Det var kurvor både åt höger och åt vänster, och i dessa hårnålskurvor måste bussen ha tillgång till hela vägen för att kunna svänga. Det var inte utan att jag hade guidens ord ringande i öronen hela tiden. ”I dag är det Fernando som kör bussen. Det är jag glad för, eftersom han är den bästa busschauffören på den här turen.” Dessutom hade jag blivit anvisad plats bredvid guiden, på första parkett!

De stora bussarna kan inte köra den här vägen, vi åkte en ”halvstor” buss med 23 passagerare. Tänk er Bergbanan på Liseberg – med mötande trafik runt hörnet!! Det var det värsta för mej. Ni kan tänka er hur jag satt och bromsade. Först uppåt när bussen fick möte. Sen nerför i hårnålskurvorna. Plötsligt började chauffören prata för sej själv, han lät faktiskt irriterad. Guiden sa ”ja nu har vi kommit till det stadiet, nu skäller chauffören på turisterna som kör hyrbilar. Danskarna är värst, det är helt säkert!”

Jag lovar, den här turen kommer jag inte att köra någon repris på!!!

Förutom ovanstående svårighet, var det ett fantastiskt landskap vi fick se. Runt staden Santiago del Teide har filmen Bröderna Lejonhjärta spelats in, i alla fall de scener som ska föreställa Körsbärsdalen.

Håll tillgodo med lite bilder från dagens utflykt!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s